Ånger...ångest..och lite träning.

Jaha nu va det ett tag sedan igen...har liksom varit borta lite. Trodde jag skulle bli över natten på sjukan men det blev 11 dagar. Vilken mardröm..nu har jag fått fobi mot sjukhus. Och drar mig för att ringa och ens rådfråga dom...med rädsla för att dom vill att jag kommer in. Jag har hunnit ångra mig både en och två gånger. Samtidigt som jag vet att detta liksom hör till på nått sett...man får liksom räkna lite med de...visst det finns ju dom som inte ens har fått lite ont i magen efter...men dom är någ ganska få. Nu hoppas jag dock att det blir min tur att inte få några fler påföljder av detta. Man är ju glad när folk inte känner igen en längre...40kg gör ju stor skillnad. Finns ju fortfarande att ta av men jag börjar känna mig ganska nöjd. Eller kanske inte riktigt....det som sporrade mig under sjukhus besöket va att jag skulle åka direkt till jc och köpa ett par Lee jeans som jag provat där. Men tyckte att dom satt tajt eftersom att det va en sån modell (som alla är), men nu tänker ja banne mig slå till på ett par tajta brallor. Måste ju kanske våga ändra sin klädstil något. Juste det som oxå hägrar är ett par riktiga "hundförar" byxor. Har hittat ett par i Arninge, dock lite dyra men det är jag värd....alltid önskat ett par o nu kan jag ju ha såna! Dessutom kommer jag träna hunden både bättre och oftare om jag får på mig såna brallor =)
Apropå träna så va jag med på en lite snabb kurs på klubben här om dagen. Är så glad att jag faktiskt gick....min energi va inte på topp. Hade oxå en känsla av att H skulle flippa ut och inte lyda ett skvatt men oj va jag misstog mig. Vi började med en presetation där Malin ber oss presetera vår hund och HUR länge vi tävlat med den....hm? Jag fick lite ont i magen....sa som det va att min hund knappt är träningsklar på en bana ännu...fast vi har gjort en bandebut ..sommarcupen. Hade inte så stora förhoppningar när vi gick ut till första hinderkombinationen...men hon va med mig...satt snällt kvar i starten och sen kunde jag bara kalla in. Hon skötte sig finfint fram till slalomet....där hon inte vet riktigt hur hon ska göra...så då blev det en extra sväng runt i tunneln och ut lite på planen. Väntade in henne och körde sen sista hindren. SÅ nöjd!
Är så glad att jag va med...längtar bara nu tills jag kan börja röra mig obehindrat...då kommer det bli kul.

Det va oxå kul att få va med i "gruppen" igen...har ju en viss längtan efter den där gemenskapen och kamratskapen. Va så länge sen!




Nu till familjen.....
Frida visade på dagis här om dagen att hon nu kan cykla lite utan stödhjul....mina ögon tårades av stolthet!
Får se om vi hinner ta bort stödhjulen på hennes cykel innan den ska in i förrådet.

Sarah får hjälp att pumpa sin cykel innan dom skulle iväg på en hund promenad.

Min älskade far har byggt ett väldigt enkelt men ack så snyggt bord till oss....stort och tungt blev det så nu blir det till att lägga presening på det under vintern. För det får liksom inte riktigt plats i nått förråd.

Nu ska jag ge mig ut i skogen med hundarna en sväng sen är det snart dax att hämta hem tjejerna. Ska bli skoj och se om dom tar upp leken dom lämnade i vardagsrummet i morse. Det va nämligen väldigt viltigt att deras grejor låg kvar där dom lämnade dom. För dom skulle minsan leka med dom när dom kom hem.

Just det höll på glömma helgens roliga fiskstund. Åt middag hos mor o far under lördagen och skulle sen gå ut med hundarna. Far nämde nått om att det va bra fiske väder och då blev ju Frida sugen på att prova det. Så hon ut och samla mask....fanns gott om dom utan att behöva gräva efter dom...det regnade ju.

Sen gick vi ner till bryggan och började, det är va nått som jag ängnat många timmar med när jag va liten och älskade. Det är ju kul när det nappar och lite stolt när det blev en abbore modell större att visa upp till morfar.



När ja nu ska visa Frida hur man sätter på masken så gjorde det ont imig att behöva plåga det lilla slemiga djuret. Konstigt för det gjorde det aldrig när jag va liten, då delade man maskar lite hur som och satte på den vassa kroken. Men nu tog det imot....

Efter att ha fått några små hugg va det dax för en ny mask och på med en baddare som slingrade sig när den kom ner i det kalla vattnet. Och PANG så satt det en liten abbore på kroken....tjejerna blev nästa lite förskräkta....och om jag nu varit sådär 10år så hade jag utan problem tagit fisken i min hand...kollat lite på den och sedan lirkat loss kroken och brutit nacken på den.. Men det va som sagt 25 år sedan så nu trampa jag lätt på den med foten....hoppades att den inte svalt kroken och tog sedan försiktigt ut kroken ur mun på `an. Föste den med foten över bryggkanten och hoppades att han förlåtigt mig för min "grymhet". Men kul va det att få en fisk så vi provade lite till men det blev inget....tur va kanske det.

Men nu har jag iallafall fiskat med tjejerna...hoppas det ger mersmak..för det är ganska kul och mysigt...nästa gång måste det dock va bättre väder och inte 10 grader och regn.

Mamma/mormor va oxå med...alla hade vi våra nya sydvästar på oss :-)

På återskrivelse!